Generalen talar med gula tänder
Ger fingret åt hockey på tv, tummen upp till Kjerstin Dellert och får ett telefonsamtal som undrar vart festen är. Inte på Hullagård, så mycket vet jag. På Hullagård skrattar vi så mycket att vi nästan kissar på oss av en katt om fick huvudet klämt i en dörr för 35 år sedan. Det är inte kul, tänker ni. Allt är relativt, säger jag.
En bild med några år på nacken förvisso, men jag saknar hela högen Vrigstad ändå. ( Det är alltså min kusin på bilden. ) Det var längesen, känns det som i alla fall.
