Men åh!
Det finns så mycket att skriva och så lite tangenter.
Det känns som jag går runt och bär på något hemligt. Varje gång jag försöker få ner det på print eller öppnar munnen för att försöka få fram något som vill fram, så är det någon som hugger av mina fingrar och klipper bort tungan.
Som att öppna ett fullt kylskåp och inte hitta något man är sugen på.
Samma känsla
