J h u l t g r e n

Typ bästa känslan måste ändå vara ( förutom att hångla, skratta och äta pannacotta mitt i sommarnatten ) att komma på vad låtar handlar om. När man lyssnat på de, länge länge, utan att riktigt förstå vad texten är om.

Idag på svenskan pratade läraren om vad det nu var. Nämnde ''Den unge Werthers lidande'' och fångade mitt intresse. Det är ju för guds skull Håkan Hellström!

Och Jeeeesus vad sugen jag blev på musik nu.

Det är rätt stort att människor skriver in saker på sin kropp, permanent, som man kommit på.