J h u l t g r e n

Så jag stod i mål ( vi spelade fotboll )

Efter tre insläppta mål vek sig knäet och jag fick glatt hoppa av plan.

Jag är så trött på det nu. Hur länge ska det hålla på? Ni anar inte hur jobbigt det är att inte få vara med på den annars roligaste lektionen på hela veckan, idrotten. Eller hur jobbigt det är att inte få springa en tur i skogen. Eller att stå över fotbollen på friluftsdagen. Eller att alltid vara lite småskraj att det ska skita sig när man hoppar ner från en stol, en trappa, cykeln eller hästen.

Och när jag gråter gör jag det inte för att det gör ont. För att tanken på att det aldrig kommer bli 100% igen är så mycket värre än lite tillfällig smärta. Och jag blir påmind om det varje dag.

Jag hade inte tänkt att det skulle hända mig.

Imorgon ska jag till Annika och be henne trolla dit ett korsband.

//H