Tisdags promenad
-
Nej, det är ingen saga. Det är sant.
Hejsan hejsan
Allt var så fint. Sen såg jag det där och blev ledsen. Ja, ibland tappar jag tron på mänskligheten. Fast det kanske var någon stackare som var trött på allt fint och ville fula ner lite. Så kan jag tänka, fast då skräpar jag ner mig själv ist för naturen.
Nu har jag inte tänkt bo i Katrineholm när jag bli stor, men om så vore så skulle jag packa ryggsäcken, ta med ungarna och mannen i mitt liv och käka frukost där på helgerna. Bam! Och jag vill verkligen inbilla mig att jag skulle göra det, även om jag kanske inte skulle det. Ja, jag lever på hoppet!
Sen gick jag till en fårhage. Kollade på fåren, pratade med fåren ( mest jag som pratade ) skrattade åt fåren och matade fåren. Och så kom jag på mig själv med att säga högt och tydligt så de hör ''Tänk så fina skinn ni kommer bli sen.'' Jag är bara realistiskt och djur är mat. Söta som bara den, när de lever och goda som bara den när de är döda. Perfekt ju!
Och där var det slut på bilder.
Jag gick inte bara bland stockar och sten ( ok, promenad stigar ) jag gjorde även utfallssteg, knäböj-med-hopp och lite annat smått och gått som är bra för kroppen och sånt. Det var awesome.
//H
