Jag som hade maskara och allt!
Jag red inte idag. Jag grät på toaletten ist.
Förklaring:
Det skulle börja klockan 10, det var vad som stod på alla papper. De hade ändrat starttiden till 9. Det fick jag reda på 8.43 för att vara exakt. Det sög och jag blev jättestressad.
Och ungefär i samma veva sa Johanna att jag skulle rida med vanligt bett. Innan har jag ridit med ett gummiebett ist med lite remmar och grejer på som gör att hästen inte blir så fruktansvärt stark.
Jag satt upp och red i ca fem minuter. Sen hoppade jag av och gick och strök mig.
Det skulle säkert funkat med det bettet om jag hade haft mer tid och mindre stress.
Nu ska jag maila ridskolan och säga att det sög rätt hårt att de ändrade starttiden, fast eftersom jag har ett så moget beteende och vuxen karaktär så ska jag så klart inte formulera mig så där.
Om jag skulle vetat att jag skulle rida på det vanliga bettet så tror jag inte att jag skulle anmält mig från första början.
Och nu kommer den mjukaste och ömtåligaste sidan hos mig fram, men jag ville så gärna leva på hoppet om att tro att det skulle gått bra ist för att kliva rätt ner i helvetet och levt med det tills nästa gång jag skulle ridit hästen. Och det gick så jättejättebra i tisdags, vill hellre leva med den bilden ist för nån annan. Jag vill gärna tro att saker är bättre än vad de är.
Så min första dressyrtävling deltog jag inte ens i.
//H
