Fast att inget är logiskt
Jag kollade på en film ikväll, ''Georgia rules'' hette den.
Alla kan räddas, det är regeln.
Och så lyssnade jag på musik här om dagen, tyvärr vet jag inte vad sången hette.
It´s a feel-good song.
Lite sådana saker kan jag tycka är fina. Rätt skönt att veta att alla kan räddas. Varför? För att det är en regel. Varför är den en må-bra sång? För att jag säger så. Svårare än så behöver det inte vara och enklare än så existerar nästan inte.
Kan du älska mig som studenten älskar att drömma.
Om vi inte hjälper varandra, vem ska då göra det?
I ''Hundraåringen som gick ut genom fönstret och försvann'' stod det att människor alltid ska tycka så mycket. Det lät så bra och så klokt så jag har slutat tycka en massa. Jag behöver inte tycka något om allt jämt. Känns rätt skönt att inte behöva ha en åsikt om allt. Om jag nu för tiden sitter och tänker på något som jag inte kommer på koden med, då tänker jag att nej Josefine, du behöver inte fundera på det mer. Bry dig inte, finns ingen anledning, du mår inte bättre av det.
Förut tänkte jag bara på det korrekta svaret. Sen låg alla otänkta tankar och tog plats i huvudet, för att jag ännu inte tänkt ut något svar.
Rätt så defus text kan tyckas. Om ni nu väljer att tycka något alls vill säga. Annars räcker det med att acceptera saker och ting. Det räcker bra.
Godis nattis //H
