J h u l t g r e n

Ibland när jag lyssnar på musik så får jag en liten adrenalinkick, jag blir så där tokglad och vill bara springa runt, runt, runt. Så där så man inte vet vart man ska göra av all lycka.

Tvärt om nu.

Det var bra för några minuter sen, men det var innan jag lyssnade på låtar som handlar om way to känsliga saker. Låtar om misslyckanden, feghet, låtar där musikern visar sig svag och utlämnad. Så klart låtar om den fucking kärleken man ska leta efter.

Jag skiter i det har jag tänk ett tag nu, skiter i allt vad kärlek heter, självklart är jag glad för de personer som har någon att vara lycklig med, men jag har tänkt att det inte är något för mig, lite så. MEN: Det känns fel att tänka så, det känns tråkigt. Och så känns det lite som ett misslyckande, lite som feghet, lite där man visar sig svag och utelämnad. Jag gillar inte att vara svag, misslyckad och feg. Därför avslutar jag med att berätta att jag varken är svag eller misslyckad. Men jag vill inte riktigt nöja mig för jag vill att allting ska vara så där perfekt.

//En fröken Hultgren med för mycket i huvudet.