Jag kommer inte sitta och vänta på dig igen
Fick bara ett sådant sug efter denna låt.
Varför? Kanske för att jag saknar mina kompisar. Kanske för att jag blir lite lätt deprimerad när jag ser att killen på macken/vägkrogen/souvenir butiken max är 22 år. Byn låg mitt ute i ingenstans, all inredning i matsalen var av trä, jag skymtade till och med matrester på bordet, men det är nästan för hemskt för att nämnas.
Visst, han får gärna bo där om han vill. Det är ju jättebra att någon vill bo där, absolut. Jag är lite rädd för att jag ska hamna vid ett sådant ställe själv, and it freaks me out! Jag vill inte det, jag kommer vara evigt olycklig om jag gör det. Tro mig.
Och så gilla jag stilrena saker. Det är fint med lite romantiskt 1800-tal med, jättefint. Blommor, en kristallkrona, spets osv. Men när man hänger upp saker bara för att täcka väggarna får jag nästan lite spelet alltså. Vad är poängen vill jag fråga samtidigt som jag river ner varenda liten pryl så långt ögat når.
Om det inte är blommor, slingrande rankor och spets är det så rent som möjligt som gäller. Raka linjer, neutrala färger, jordnära, enkelt. Fint.
//Hultgrenskan som låter som en moralkärring utan dess like.
