jag är fundersam.
jag är ledsen, han är död. jag kände honom inte, han fick mig ändå att tänka efter. Lina fick sms och det stod att ´´typ död´´, som att det skulle va världens lilla skitsak. typ död. jag fick lite hjärtsnurp för en sekund. jag var inte beredd på någon sånt. det är helt sjukt. han finns inte mer, man kommer aldrig träffa honom igen. och man kan inte göra någonting åt det. det är tråkigt, riktigt riktigt sorgligt, det är vad det är. är man gammal så är det ju en sak, alla ska vi ju dö, men tänka att ens barn dör före en själv. tänk på det ett tag.
desto mer jag tänker, desto mer gråter jag. sådanda grejor kan jag böla hur mkt som helst åt. just det där att man aldrig kommer träffa honom, aldrig någonsin igen. jag vet knappt vem han var.
det kanske kan tyckas lilla att jag skriver om någons död, men jag flashar inga namn. alla vet ändå.
