Om jag någon gång tänker tatuera min fina kropp så ska det vara en text ''Ibland gör man rätt ibland gör man fel - lev med det.'' Egentligen inte alls någon bra text att tatuera, den är på tok för lång. Himla synd, men om, jag säger om, jag ska förgylla något så blir det den biten poesi av vår rätt så underbara Markus Krunegård.
Gästen i morgonpasset i P3 idag är nån abort-motståndare. Jag får krupp av hennes tjat! Ja, det är min avsikt att döda fostret, fostret som förresten inte kommer missa något. Man gör ju abort av en anledning. Man kan inte ta hand om barnet, på ett eller annat sätt. Då är det ju bättre att inte föda ungen, tycker jag.
Det roligare är ett ''de flesta av våra lyssnade tycker inte som du.''
Jag fattar inte hur man kan tänka som hon gör. Jag förstår verkligen inte.
En bäddmadrass och massa mat rikare for jag och mamma och plockade upp Johanna sen åkte vi ut till vischan och hade tekväll. Jossan kom och vi sjöng vackert, åt och drack gott och pratade som vanligt och ditten och dattan. Najjs!
Nu ska jag läsa Svensk maffia och så borde jag måla mina naglar. Det är fullt av blåbärsblå färg under, ser rätt så vidrigt ut om sanningen ska fram. //H
Sitter i skolan och väntar på att klockan ska bli ca 25 över. Då kommer Sofie och då har vi matte.
Det är rätt najjs att åka buss ändå, även fast det tar cirka sjuhundra år längre tid än bil, men man får lite ställtid. En stund på bussen att inte behöva vara stressad, när man verkligen inte alls kan påverka. Vilket jag egentligen inte alls gillar i och för sig, men på morgonbussen är det pritty soft ändå.
Idag har det varit en sådan där dag som man behöver ibland.
En dag där man tar tag i saker, får saker gjorda, bestämmer saker som ska göras och bokar in när de ska göras. Det är blad det värsta jag vet, ''ja, det där och det där och det där ska ju göras. men jag hinner/vill/kan/orkar inte göra det nu''.
Inte idag!
Idag städade jag rummet, bums! Idag gjorde jag de där små sakerna som jag tänkt att jag ska göra i en evighet. Putsa en spegel, lagt alla elektroniksladdar och sånt i en låda i hopp om en framtida kontroll, torkat högst upp på bokhyllan och tvättat kuddar.
Stormen från New York tog en sväng förbi Österåker i natt. Jag har aldrig varit med om något sådant. Det var helt sjukt, nästan så jag tror att det bara var en dröm. Att det står ALARM på allt ute i foderköket förtäljer dock att det inte var en dröm. Ytterst verkligt.
Jag låg med ryggen mot fönstret och såg bara hur det blinkade till några gånger. Jag trodde först att lampan på dörren under fönstret var paj, så att det var den som blinkade. Det lät alltså ingenting, bara blinkade. Sen när jag såg att det kom uppifrån trodde jag på allvar att jag blivit galen. Jag undrade om jag sov, eller om det var ett ufo ( Ja, tanken slog mig, i krig och kärlek är allt tillåtet ) eller om huvudet helt enkelt spelade mig ett spratt.
Det var som ett en stor lampa tändes lite hackigt typ.
''Ska jag gå in till mamma och pappa eller ska jag låta bli.'' Det var lite läskigt faktiskt, ja jag va skraj. Jag har aldrig varit särskilt bra på att väcka folk. ''Pisst, pappa! Mamma!'' viskade jag fram. Min hjärna går in i någon form av organisera-tänk i krissituationer ( det vet jag eftersom jag varit i oräkneligt många sådana i mina dagar ) ''Så, väcka mamma och pappa- check!'' Inte så mkt att göra än att gå och lägga sig igen. Jag flyttade dock ut på soffan, ville inte ligga under mitt stora fönster när helvetet går lös utanför. Sen brakar det till. Om ni tänker er när Mattisborgen delar på sig i Ronja Rövardotter, så lät det. Då gick jag in till mamma och pappa, make space liksom. Helt plötsigt lät iden att sova med mor och far, som en toppen idé! Men då tyckte mina kära päron att det var läge att gå upp de med.
-
Det kom säkert tre-fyra sådana jättesmällar sen, och efter det började det blinka igen som det gjort innan.
Jag sov på soffan nere resterade timmar av natten.
Denna kväll har ett nytt ord fått flytta in i min vokabulär. Snorballt.
Ett mycket starkt ord, det betyder att något är riktigt riktigt riktigt riktigt riktigt riktigt riktigt riktigt riktigt riktigt fränt. Ni ser ju att det är jobbigt att skriva så många riktigt på en gång, så samlingsordet för tio stycken ''riktigt'' är numer snortballt.
När jag blir stor vill jag spendera mina lördagkvällar precis så som jag gjorde ikväll.
Middagsbjudning i Anders och Lottas trädgård. ( Den ligger cirkus 50 m från våran ytterdörr ) Vi åt väldigt god mat, pratade om väldigt intressanta saker, drack väldigt gott vin och hade det ungefär så bra som man kan ha det förmodligen den sista sommarkvällen i augusti. Väl spenderad måste jag säga.
Nej, jag njöt inte av de fina soltimmrna dagen bjöd på. Jag jobbade, men ska jag vara ärlig så var det roligare än att plaska i poolen. Känner mig ofta bara ännu mer stressad av att inte göra något, bara ligga där. När jag har andra saker, ofta egentligen viktigare saker att göra.
Klänning som tillåter bara ben och kofta som värmer när solen gick ner bakom hustaken.
Jag bryr mig inte om vad du tror så länge vi kan sitta ner och resonera.
Erat rakvatten täcker inte likstanken.
Så fördöm mig det gör mig det samma.
-
Så, nog med Kapten Röd poesi.
Idag svetsade vi. Vi började med något nytt, motsvets. Nej, jag kan inte förklara det enkelt och bra. Det är helt enkelt en annan typ av svetsning, som när man byter söm på symaskinen ibland raksöm och ibland sicksack. Innan körde vi frånsvets, nu motsvets. Svårare, men kul. Ja, det är kul!
Och så skulle vi rita vårat drömhus på ritningslektionen. Det var med kul.
En persons eller djurs med för del delen död kan vara ledsam och sorgsen. Någon man stått nära eller kanske inte alls.
De flesta människors sorg, tror jag, yttrar sig i en väldans massa tårar och så. Jag tycker det är jobbigt att se folk som tar ut sin sorg på annat sätt. Eller rättare sagt, hur sorgen spelar ut sig hos olika personer.
Ni vet när man är så där glad så man inte vet vilket ben man ska stå på, helst skulle man vilja springa och hoppa och skrika av glädje på samma gång. Så fast precis tvärt om. När man är så ledsen så man inte vet vart man ska ta vägen. Den känslan är jag nästan lite rädd för när man ser den utspela sig hos andra människor.
När folk inte orkar gå för att de är så upprivna på insidan. När någon inte längre orkar bry sig om att inte gråta så högt, när de skriker ut sig sorg. Jens Stoltenberg pratade på en minnesstund för terrordåden I Norge. När han nämnde ett namn hörde man att skrik i bakgrunden. Någon som inte visste vart hon skulle göra av sorgen.
Att se så mycket sorg utspela sig i en enda människa, det tycker jag är jobbigast på en begravning.
Igår när jag tog mat i skolan sa en tjej till mig att hon gillade min frisyr. Sen sa hon att hon gillade min stil. Sen sa hon att den var frän. Sen var jag glad hela långa dagen.
Huvudsaken är ju att jag trivs och det gör jag. En bonus om någon annan där ute också gillar det. Gör någon där ute inte det är det ju skit samma, men rackarns vad glad jag blev när hon sa så!
Ungefär så awesome kände jag mig. Fast inte så där stoneface som på bilden, så kan jag aldrig vara när jag är glad. Tecken på att jag är glad; jag LER. Mest hela tiden. När jag är glad alltså. Annars kan jag gråta, vara oengagerad eller trött. Men mest glad tror jag. Hoppas jag.
K-special, iskall mjölk, skivad banan och blåbär. Till det en ostmacka och en kopp cocoste med honung. Dille på både honung och cocos för tillfället, men det gör nada för mig. Gott ju!
Det gick både bra och var kul. Sen var jag, Sofie och Monica hos Johanna och megachillade. Och smakade på flingsalt med Karl-Johan svamp smak. Huuuuur gott?!
Jag har kollat på för mycket Pluras kök så all internetdatamängd ( ??? ) är finito. Jag hänger på Freddes dator för tillfället, inte så jätteuppskattat.
Så inte så fruktansvärt mycket bloggeliblogg på ett tag.
Nja, en liten eyeliner blev det iaf. Min första idé var Lady Gaga stuket, med en tjocktjock linje under ögat med, men skippade det. Kan ju kanske behöva öva på den. En gång iaf.
För er som inte förstår så vinkar jag alltså hej då på sista fotot. Svårt att få till en vinkning på en stillbild bara.
Ikväll är mor och far på 50-års kalas. Det betydde att jag fick äran att plocka mammas bryn ( hihi, det är gaaaalet kul! ) kladdade dit lite eyeliner på henne med. ''Oj, det var tjockt!'' vad hennes första reaktion. Mm, men hon har glasögon så då är det bara att ösa på med make up. Det är sant. Det försvinner liksom bakom bågarna.
//H
Ps. Nej, jag spökade inte ut min mamma. Hon var tjusig i ordets rätta bemärkelse när hon och pappa gick. Ds.
Nej då, jag är inte alls avundsjuk på alla som var på Way out West.
Jag har ju aldrig gillat Thåström ändå.
Han är ju tråkig och dötrist och...och... alldeles, alldeles underbar.
Ist för att vara sotis på alla som var i Skogsskogen och diggade, kan man ju vara glad för deras skull. Och ist för att tänka att jag inte hade pengar eller tid att åka dit så var det ju någon annan lycklig som fick min biljett. Hoppas den hade det lika bra som jag skulle haft om jag var där.
Miljoner mil och vägar, men jag är inte hemma än. Det finns ett hus söder om midnatt, vi är på väg mot paradiset. Vi som är nattens barn ikväll.
/P.Jonsson
_____________________
De säger att hon lever ensam och kanske vill hon ha det så. Men om hon lärde känna mig, skulle det ändra något då? Jag står vid hennes port och hjärtat slår. Jag går fram till hennes dörr och knackar på.
/M. Scocco
_____________________
Och vem blir inte kall, naken och våt i en kall hall.
/M. Krunegård
_____________________
För pojken som spottad snus och ville bli stor. För mannen med gitarren som fann orden som blev en vacker sång.
Jag beundrar alla som kan hitta orden och göra en sång. Jag kan det inte.
Så här spenderar jag helst en kväll för mig själv:
En stor säng
En dator med internetuppkoppling
Pluras kök på tv3play
__________
Jag tror inte det kan bli så mycket bättre ikväll. Och så har jag nog fått en ny idol, Timo Räisinen. Kors vilken fin grabb!
Mer? Jag tycker så väldigt mycket om Plura och hans gäster. De är lite så som jag önskar att jag var eller kommer att bli. Eller rättare sagt, de är precis så jag vill vara. Nu funkar det ju som så att önskningar inte slår in bara hipp som happ. Tyvärr. Kanske ändå, om jag äter upp mina grönsaker och är snäll hela året? Kan jag kanske bli lite som Plura och hans kompisar. Lite bara. Så där mega-ball som bara vissa personer är. Lite av den känslan. Och det är ju hur andra människor uppfattar mig, inte hur jag själv uppfattar mig, tyvärr. Det hade varit lättare, iaf ibland.
Nu ska jag sluta pladdra på om sådant som är för heligt för att diskuteras och för abstrakt för att kunna förklaras. God natt //H
Jag försöker få upp en header här på mitt lilla gömställe. Nu har jag fått upp en bild, ska bara se till så den matchar i storlek och annat med resten av utförandet. Lite knepigt, men rätt kul.
Det landar små droppar på fönsterrutan, låter som höst.
Jag är inte klar med sommaren än. Inte klar med bara ben och solvarma axlar.
-
Ser ni hur bedårande fin denna bilden är?!
-----
När jag blir stor och har familj och så, då ska vi åka till mormor och morfar ( alltså mamma och pappa. ) Bada, äta bullar, plocka smultron och vinbär och äta direkt från busken. Dricka svinkall hemmagjord saft, ha picknick i hagen, gå på upptäcksfärd i skogen och hälsa på grisarna. Och klappa katten.
Och låta mamma ta hand om kidsen. Så det kommer finnas plenty of time för mig och min man att bara ligga i solen och läsa böcker, gå långa promenader i skogen och umgås.
Men nu är jag fortfarande sjutton år och har ännu inte hunnit uppskatta den fina uppväxt som jag faktiskt haft. Jag är för cool än så länge.
Läser storbloggarnas och blir på allvar äcklad av hur perfekt deras liv verkar vara.
Typ fan.
Vad gör de om de bara får rådamp eller psykbryt mitt på blanda eftermiddagen? Det kan ju inte dirre krylla av valmöjligheter; Ställa in alla de femtioelva mötena som är kvar på dagens agenda eller bita ihop och le.
-
Jag skulle aldrig kunna vara känd med de normer som finns. Det finns för många fel med mig. Alla journalister skulle älska mig. Alltid något att gotta sig och rota runt i. Säkert fel jag inte ens visste fanns.
-
Hur kan man vilja leva ett liv där allt bara går bra bra och bra? Gå från klarhet till klarhet och börja på det ena framsteget innan man hunnit avsluta det andra.
Mm, håller med. Det låter dumt att säga så. Klart man vill att allt ska gå bra.
Men på allvar, vad tråkigt det måste vara om inget går i bitar någon gång. Och deras perfekta kroppar. Svankande ryggar och sexiga ögon. Varför är det sådant som avlats fram som snyggt? Varför är det inte snyggare med en rak rygg som dessutom kommer hålla i hela livet?
Nu är jag bitterfittigt.
Jag blir fortfarande äcklad över hur perfekt något kan vara. Har bara lust att riva ner all fasad som finns i hela vida världen. Så man slipper bli gemförd. För även om folk inte säger det rakt ut så gör man det. ''Hon har stora händer och fet rumpa'' -Ja, och jag är ju ett fucking fläskberg om jag står bredvid ett svältande barn från Somalia. Allt är relativt.
Nej, jag vet inte vad jag ville ha ut av den här texten. Kanske lite ful-känsla. Man får va ful. Jävlar vad ful man får vara. Shit vilken ful text det här blev! OOOOOOOOOOO så gött. Jag orkar inte vara fin. BLÄÄÄÄ.
Och endast för att människorna sätter sina egna gränser och normer. Blä på det med.
Får tacka Markus Krunegård och hans låt ''Ibland gör man rätt, ibland gör man fel'' för lite inspiration.
Inte en fin bild någonstans.
Varför slänger man alla fula biler?
Pallar verkligen inte vara cool. Det räcker med att jag är jag, kan vara nog så jobbigt.
Alltså jag vet att folk tycker det är jätteirriterande att jag är så egenkär eller egotrippad eller vad man ska säga. Skiter jag i det? Är Pelle Svanslös svanslös? Är Michael Jackson död?
Det är ju mig det ska vara fokus på. Mitt liv. Och till och med jag själv tar mig med en nypa salt och rejäl skvätt humor. Det är klart att jag vet att jag inte alltid har rätt, men fy bubblan så tråkigt om jag skulle tänka på alla gånger jag hade fel ist för tvärt om! Så;
Och jag förstår att ni nästan dör av nyfikenhet på dagens fångst.
Därför bjussar jag på den här bilden. Jag är bästa kompis med shortsen.
-
Jag köpte en foundationborste på The body shop. Jag frågade en tjej som jobbade där vilken jag skulle ha och hur den kändes och så, hon rekommenderade en som jag sedemera tog med till kassan. Bruttan i kassan tänkte en annan sak. ''Får jag ge dig ett tips?'' Tips kan man aldrig få för många av. Tipset: När de sminkade på The body shop använde de inte en foundationborste utan en blablaorste ist. Den var så himla mycket bättre för det blev inga ränder av den och så vidare.
Jättesnällt att hon tipsade om den andra, verkligen toppen att hon gjorde det! Min poäng:
Varför sa den andra tjejen som gav mig borsten från början att det var ''den man skulle använda'' och att den var jättebra? Varför tipsade inte hon om borste nummer två? Om den nu var så mycket bättre. Jag bara undrar.
Jag gick ut, jättenöjd, med en foundationborste. Tyckte den andra hade för långa borst eller vad man säger. Den var egentligen till rouge och brozingpuder och sånt.
Nu ska jag tvätta borstarna ( en puderborste också ) och sen är det dags för sängen. Najjs!
Johanna och Sofie fick sig ett fruktansvärt gott skratt när de såg vad jag fick med mig från Beyond Retro ( jo, alltså de var ju med när jag köpte den, registrerade nog bara inte att den åkte ner i kassen. )
En magtröja i tjocktröje-material med Snobben på som det dessutom står Joe cool på. Mm, jag vet! Det kan nästan inte bli bättre.
Det tyckte som sagt Sofie och Johanna med för oj oj oj vad de skrattade! Jag uppfattade frågan ''vad ska du ha den till'' mellan skrattsalvorna. Mitt svar nu: Använda eller hänga upp på väggen som tavla.
Jag lyssnade på P3 när jag åkte hem. Där sa de att det hade varit en tant som sagt att den dansande revolutionen är här nu. Jag är hur gärna som helst med i den dansande revolutionen. Mer än gärna!
Och så lyssnar jag på Säkert. ''Slå mig så något händer'' //H
Randiga short, Snobben magtröja, som för er som undrar är GRYM och inget annat, lite sminkborstar och en hel drös underkläder. Och en dyr ( Jo, jag tycker det är dyrt med 113 kr enkel resa. När jag blir politiker ska jag göra det billigt för iaf studerande att åka kollektivt. )
Om man inte frågar så får man inte reda på något. Även fast det kan kännas knasig eller rent idiotiskt att fråga en fullfjädrad bonde hur man märker att det är hål på ett rör i torken. Eller fråga en botaniker om vad som är ogräs och ej.
Men som tur är så har jag en så snäll bonde och en så klok botaniker att fråga så jag skäms inte ett dugg. Alla ska ju börja någonstan, right?
Fram kom jag! Efter 50 minuters språngmarsch så kom jag till resans mål, Klockarbol. Vad jag gjorde där kan ni lista ut om ni slänger ett getöga på bilderna.
Långbord i partytält med ljusslinga och värmefläkt = apbra grund för apbra fest.
Där ser ni förresten mitt nya friss, om än suddigt.
Rätt som det regna så kom Adrian och delade ut kepsar till höger och vänster. Har man inga kräfthattar går det alldeles utmärkt med helt vanliga kepsar kan jag tala om! Mamma såg ut som en racing-morsa. Hon som går runt bland crewn och ser cool ut.
En fettrolig kräftskiva var det. Med eller utan keps.
Vi vann ju trots allt..
En CHOKLADKAKA! Men eftersom vi Hultgrens är kända för vårat sportmanship så splittade vi hela kakan och la i en skål så vem som helst kunde smaka på vinsten. Smart va?!
I princip varenda rad text Lars Winnerbäck har skrivit och satt musik till är så bra så jag skulle vilja använda hela bunten bums!
Några rader man kan använda när tillfället ges:
Så trött på sanningen behöver en ny.
-
Jag ger upp, orkar inte bli besviken.
-
Någonstans under lagren av tätortstimotej breder den stora världen ut sig utan farthinder, konsumkort och nypon.
-
Önskar att jag med kunde skriva sådana saker. Något som beskriver hela känslan i en enda mening. Skulle jag beskriva känslan skulle det komma ut som en bok.
Jag önskar att jag kommer umgås med musikaliska och lite tokiga människor när jag blir stor. Jag vill också umgås med sofistikerade människor, obotliga romantiker och indiesnygga killar som inte bryr sig om att de är snygga, de bara är det. Och människor som varit över hela jorden och har kloka tankar om det mesta.
Någon som känner ett romantisk musikgeni som trivs bra i societeten, har bott i Taiwan och kan flytande franska? Och som dessutom kan tänkas bli bästis med mig.
Imorgon kommer Sofie hit, hon är varken särskilt romantisk, musikalisk ( förlåt Sofie ) eller berest, men oj vad jag gillar henne ändå! Samma sak med de andra fina flickor och pojkar jag umgås med, galet bra även fast de kanske inte passar in på det ovanstående.
Kanske bara finns som covergirls i mitt huvud.
-
Lite freak-varning. Jag är lite av ett kontrollfreak utan någon som helst kontroll. Mitt sinne spelar ett spratt med mig när jag inser att jag inte kan avgöra eller bestämma över vad som kommer hända i mitt liv nu när jag är en bortsprungen, BH lös 17 åring i mellanmjöken Sverige. Fast det har blivit bättre. Keep up the good work Josefine!
Och är jag förundrad över att så många personer inte fixar skjuts innan de åker hemifrån. Är man i stan är det en annan femma, men är man mitt ute i skogen så kan det ju va rätt najjs att komma hem. Kan jag tycka. Så man slipper oroa sig över det när man är på ferren och ska ha kul! Tips bara.
_
Och så vill jag säga att idag är Maja en tuffaste bruden living.
Nu ser ni ju kanske inte hur det ser ut för det var värst vad smått allt blev. Men jo, det här ska nog gå vägen, det tror jag!
Pappa sa en sak idag ( pappa rimmar och får fram alla megatråkiga skämt ''I Regna kan det inte var så soligt'') Idag var det ''Har du sett en norsk som spottar på en torsk?'' Och jag lipade nästan av skratt. Kombinationen trött Josefine och så dåliga skämt så man skrattar åt att de är så dåliga, den gör att jag skrattar. Massor skrattar jag. När vi tittade på fotboll på TV senare skulle jag upprepa men råkade säga ''Har du sett en Norrman som spottar på en torsk'' vilket slaktade skämtet hårt och skoningslöst, men då skrattade vi om möjligt ännu mer.
Den här dagen har varit så mysig! Jag har mått riktigt bra hela dagen måste jag säga alltså.
På jobbet grävde vi om hela lök-landet. Det var i behov, lite knasiga lökar lite var stans och där det inte var lök var det gräs. Nu är det stiligt värre!
En dag i tantens tecken.
- Grävt lök-land
- Satt lökar och planterat lök-plantor
- Länsat svartvinsbärs buskarna på bär.
Då var jag så här nöjd:
Bara glad över att sitta i solen och umgås lite med mig själv. Inte fy skam ska jag säga!
Paulina, i verkligeheten var hon inte på sniskan, hon var hur glad som helst. Kirrade körkortet idag. GRATTIS till henne hälsar jag. Hon kom förbi när jag hade lunch.
___
Jag måste bara dra hela dagen för er, den var så toppen!
___
När jag om hem från jobbet träffade jag både mamma och pappa och snick-snackade lite. Värt! Mor och jag drack en kaffetår ( varför säger man tår för? ) sen tog jag en hink och gick ner till vinbärs plantagen.
Vinbären tog slut men icke min lust att skörda! När jag stod mitt uppe bland klarbärsgrenarna kom regnet. Med besked! Det regnade så fucking mycket rent ut sagt. Då sprang jag in. Och så vek sig knäet lite.
God mat sedan ett långlångt bad.
Badolja har gjort min hud len som bara den och håret hoppas jag fått lite lyster efter en kanske rätt väl behövd inpackning. Bara levande ljus, en bok, bubblorna, honung och nyplockade hallon. ( Japp, norpade några sådana med innan )
Fettish myshigt!
Om jag var ett tecknat djur skulle jag vara Nalle Phu. Honing är sååååå gott! Iaf om man får suga den dirre ur waxkakan. Ja, det är sant! Blir en helt annan biff än från en sked.
Ja! MUMMS! Jag är ibland en tant instängd i en 17-årings kropp. Men det har jag ingenting emot. Ingenting alls.
Har ni skrattat så mycket så skrattet ni framkallar inte räcker till? Så man måste använda armar och ben för att få ur sig allt bubblande skratt. Man vill liksom bara att munnen ska kunna leverera skrattet mycket fortare, typ som ett myggbett som man inte kliar tillräckligt mycket på.
Så har jag skrattar idag.
Förutom massa gott bröd och olika teer så bjöd tekvällen på en hund. Sofia och Hana har blivit med hund, Ludde. Ludde är jättejättejättesöt och passar deras familj som handen i handsken tycker jag det verkar som. Vi provade ett nytt te, polkagris-te. GOTT! Ja, jag lovar, det var gorre!
Jag hade på mig ett par nytvättade jeans ( älskar nytvättade jeans, de sitter som en smäck! ) och sen när jag borstade tänderna så dreglade jag så klart tandkräm på dem. Då vek jag snabbt som bara den ihop dem och la dem bland de andra jeansen, då kommer jag garanterat ha glömt att det är en fläck på dem och så kommer jag använda dem som om ingenting hade hänt. Smart va?
Jag hade hatt på mig idag, mest för att håret är kaos men också för att det är fint och jag känner mig fin när jag har något på knoppen, t.ex. en hatt.
Jag kanske inte ser så glad ut, men det var mest för att folk skulle fatta att jag tog kort på mig själv om jag började garva mot kameran. Då klev Mr. Jantelag in och drog ner mina smilband, det vore ju fruktansvärt pinsamt om de två personerna några säten bakom mig skulle få reda på att jag gjorde som alla andra och knäppte ett egokort. Fruktansvärt pinsamt då alltså. ( Nej, jag är sarkastiskt. )
Nu ska jag gulla järnet med Benny ( katten ) för om jag inte gör det kommer jag få dåligt samvete. Varför skaffar man ett husdjur om man inte myser med det liksom?
Nej, jag pallar inte skriva vad som hände igår. För trött. Men jag hade kul och slapp åka nattbussen för vi fick skjuts av jättesupersnälla Leo. Sååå bra. Och sen när Sofie och jag låg i hennes säng och skulle sova, då hörde vi att bussen körde förbi. Det är så bra att åka bil ibland.
Igår hade jag frissigt hår som jag var jättenöjd med. Jeansshorts från Erikshjälpen i Vrigstad och en magtröja från HM som är Freddes. Och mina älskade grå Converse.
Nu har jag städat. Inte mitt rum som var tänkt, inte plockat undan mina kläder som det var tänkt. Fast det gör inget för jag har en ren och snygg undervåning att vistas på och en hel eftermiddag att fixa mina prylar på. Och dessutom får man passa på att städa när det inte är någon inne. Vilket det alltså inte varit nu på förmiddagen. Bara jag, dammsugaren och en kopp kaffe.
Nu lyssnar jag på En high 5 och 1 falafel med Timbuk. NAJJS!
Där stod jag med kameran redo. Hade säkerligen provtagit en massa bilder också, ställt in alla inställningar så allt skulle bli bra. Och så blir ändå första bilden på Fredde som student suddig! Knaaaaasigt.
Om jag får tvillingar ska de ha varsin dragster. Det ser bättre ut med två. Dubbletter. Gäller allt utom barn. Eller alltså, det ser inte dåligt ut med tvillingar, men det ser inte sämre ut med bara ett. Men det är alltid ett salt och en peppar tillsammans. Två högtalare. Schampo och balsam. Skruvdragare och borrmaskin i samma paket.
För min blivande Gallardos skull hoppas jag att jag inte får tvillingar.
Från Blondinbella. Hon tycker att färgen lila kan bli så hård mot en blond kaluffs. Och att det är därför hon inte tycker att hon passar i lila.
Nu får ni inte tro att jag inte gillar Fröken Löwengrip, för det gör jag! Önskar att jag också var så himla engagerad i typ allt.
Till saken; Tänker människor så här? Jag har aldrig reflekterat över att lila kan bli hård mot blondiner. Aldrig i hela mitt liv har jag ägnat en tanke åt sådant. Tror jag.
Nu tror jag inte det bekymrar Blondinbella så hämskans mycket att hon tänker på sådant, men jag måste erkänna att jag är rätt glad att just den hjärncellen inte funkar på mig. Vad jobbigt det skulle vara om jag gick runt och hade massa sådant i huvudet.
Förutom min rödbrända rygg så leker livet nu. Flyter på ganska så bra. Iaf vad det gäller knäet. När Annika sa att jag skulle få träningsvärk imorgon var det på vippen att jag började tjuta av glädje. Och sen när hon sa att jag skulle kunna åka skidor i vinter, då kunde jag inte håller ner smilbanden längre! Tur att öronen tog emot.
Jag har för första gången sen den sjunde Mars känt att musklerna i benen är trötta. Och för tillfället är det den bästa känslan som någonsin har existerat på denna jord!
Jag längtar tills jag får köra intervaller mellan träden i skogen.
Jag längtar tills jag får köra så det ryker i puckelpisten.
Jag kommer alltid tycka det är underbart att knappt orka gå till hotellet för att benen är helt slut efter en dag i pudersnö. Och jag kan knappt bärga mig tills nästa gång! Till slut skrattar man bara. Sen ligger man där på sängen helt matt och garvar åt absolut ingenting. Och sen går man ut äter man såååå god mat, utan smink för man smorde inte in sig innan på dagen så huden stramar lite. Hyn är också lite torr, jag antar att det har något med höjden över havet att göra eller den torra luften.
Summan av kardemumman: Jag är trött i benen och glad. Känns lite som jag kan se ett ljus i tunneln nu. Ja, det har faktiskt känts som ett svart hål som bara suger energi. Inte så konstigt, det är ju så det varit.
Tänk om det skulle finnas en knapp att trycka på när man ville. Te.x när man är osäker, gör fel eller misstrivs med sig själv.
Då skulle det inte finnas ädelost, penicillin eller corn flakes. Misstag alla tre.
Om jag skulle ha en knapp att trycka på så att alla mina drömmar slog in, då skulle jag ha obegränsat med pengar, hur mycket tid som helst, inga regler och framför allt inga hämningar. ( fast jag skulle inte göra någon illa eller vara elak mot folk, bara de som förtjänade det. Men då skulle jag vilja en en knappt till det med, som gör att dem jag är elak mot ändå inte tycker illa om mig ) Och så skulle jag ha ett ställe där allt var tryggt, varmt och gott. Med kakor som man inte blev tjock av och oxfilé som alltid var nästan blodig. Och där kan ingen skada varken mig eller någon annan. Ett ställe där folk inte massmördar och ett ställe där ordet fred inte existerar. Av den enkla anledningen att det inte behövs, det är en självklarhet.
Rackarns vad fint det var att dra in Söder-lukten i snoken alltså! Det luktar fortfarande lite sågspån ( jag har damsugit, det ligger alltså inte högar med sågspån i rummet, bara lukten som dröjer kvar lite ) och jag har nog aldrig blivit så glad som ikväll av att lamporna tar lång tid på sig att tändas. ( lågenergi )
Mitt stora fina rum. Med det stora fönstret. Det höga taket. De nakna väggarna. Det än så länge ( jag tror det ska ''sätta'' sig ) knarrande golvet.
Bokhyllan. Tanken var att hålla den ren, inte en massa småpluttrigt i. Den tanken sprack rätt så mycket på en gång. Fast det är rätt fint ändå, trots det småpluttriga.
Jag tror jag är så glad över Söder för att pappa tog sig tid. Det finns en hel del saker på ''att-göra'' listan när man driver en gård. Renovera ett rum är sällan prio ett. Visst skriver låtar till människor de gillar, eller köper en bukett blommor. Min pappa gav mig det finaste rummet som finns. Precis som måsarna älskar takåsarna.
Jag har haft 4 jätteroliga veckor i Vrigstad, ingen tvekan!
Jag var lyckligt ovetandes om att jag saknade hemma så mycket som jag gjorde.
Och imorgon ska jag få finbesök. Min andra familj kommer hit och dricker te med mig. NAJJS JU!
