OBS! Tankar på språngmarch
En av de värsta sakerna jag vet är när man bli jämförd.
Man bli alltid jämförd. För att kunna skapa någon sorts norm så behöver man jämföra saker och egentligen så går hela skolan ut på att man ska jämföra och dra slutsatser.
Jag önskar att jag inte skulle bli jämförd med andra människor hela tiden. Att folk överhuvudtaget inte reflekterade över min frisyr och sa ''Robin va?''. Kanske ännu viktigare, det lite djupare planet. Kunskap, personlighet och sådana saker som gör mig till mig och bla bla bla.
Jag vill inte bli jämförd, det kommer bara sluta i något felaktigt i slutet ändå.
Själv är jag expert på att jämföra saker och ting. Inte minst människor.
Det är tur att jag har andra människor runt i kring mig för jag är en person med dubbelmoral upp över öronen. ( Eller beslutsångest, de två är synonymer för tillfället ) Det skulle nog sluta med självmord om jag bara levde med mig själv.
Vill inte bli jämförd med alla andra, jag vill skapa egna värderingar om mitt liv.
Jag vill kunna förändra mig över en natt utan att folk tar illa vid sig för att de trodde en sak om mig och så visade det sig vara tvärt om. Typ.
Om jag jämför det där med mig så är det precis så jag gör. Jämför personer med hur jag vill att de ska vara. Kanske därför jag själv inte vill bli jämförd, jag vill ju inte att någon ska bli besviken på mig. Eller rättare sagt, på något de trodde var jag.
//H
