I am, and that's enought ( stava jag rätt? )
Eftersom jag inte bloggade igår, tänke jag att jag skulle skriva om dagen idag ist. Är faktiskt riktigt nöjd, förutom humöret, det sööög.
Efter skolan gick jag till gymmet, herregud det är nya ungdomsgården. Jag gjorde som jag brukar, men upptäckte rätt snart att jag var trött, både mentalt och fysiskt. Jobbigast är när man tex. springer på löpband, är när man kollar på tiden/km, kollar upp och sen en eighet senare så har man inte hunnit nånting! Typ två minuter, fast det känns som man stått och trampat sen begynnelsen. Har man tur så kan det ju vara tvärt om oxå, då blir jag glad! =D Den enda maskinen jag inte gillar är mag-grejen. Det är så jobbigt! När jag gör hemma på golvet och gör tills det svider och har sig, då kan jag fortsätta och göra 50 till. Så funkar det inte på gymmet, där känns det mest som man tränar armarna. Man ska sätta armbågarna på några kuddar och fingrarna vid tinningarna och sen ska man ta i med magen så man kommer neråt. Alla hajar förstår jag. När jag kommer till det biten att jag ska ner, då man pressar med magen, då känns det som att armarna tar i mer än magen.
Jag gör ju uppenbarligen fel, vet inte bara hur jag ska göra. Jag gör som Susanne ( instruktör ) säger, men det funkar inte, eller jag kanske gör rätt det känns bara åt helvete.
Sen traskade Amanda ( som svängde förbi gymmet, träffade där. ) till Johanna som hade dukat för tekväll. Hela skaran samlad. Happy face! =) Det blev en del gymnasie snack, Sofia tyckte jag skulle passa som polis, Johanna tycker att sam- idrott passar moi. Själv vet jag inte. Två veckor kvar, mega suck! Bhuhu //H
Efter skolan gick jag till gymmet, herregud det är nya ungdomsgården. Jag gjorde som jag brukar, men upptäckte rätt snart att jag var trött, både mentalt och fysiskt. Jobbigast är när man tex. springer på löpband, är när man kollar på tiden/km, kollar upp och sen en eighet senare så har man inte hunnit nånting! Typ två minuter, fast det känns som man stått och trampat sen begynnelsen. Har man tur så kan det ju vara tvärt om oxå, då blir jag glad! =D Den enda maskinen jag inte gillar är mag-grejen. Det är så jobbigt! När jag gör hemma på golvet och gör tills det svider och har sig, då kan jag fortsätta och göra 50 till. Så funkar det inte på gymmet, där känns det mest som man tränar armarna. Man ska sätta armbågarna på några kuddar och fingrarna vid tinningarna och sen ska man ta i med magen så man kommer neråt. Alla hajar förstår jag. När jag kommer till det biten att jag ska ner, då man pressar med magen, då känns det som att armarna tar i mer än magen.
Jag gör ju uppenbarligen fel, vet inte bara hur jag ska göra. Jag gör som Susanne ( instruktör ) säger, men det funkar inte, eller jag kanske gör rätt det känns bara åt helvete.
Sen traskade Amanda ( som svängde förbi gymmet, träffade där. ) till Johanna som hade dukat för tekväll. Hela skaran samlad. Happy face! =) Det blev en del gymnasie snack, Sofia tyckte jag skulle passa som polis, Johanna tycker att sam- idrott passar moi. Själv vet jag inte. Två veckor kvar, mega suck! Bhuhu //H
