Ärlig och inifrån
Jag orkar inte bli besviken
Jag rusar inte längre längre erat lopp.
Ser ingen plast för mig i mönstret.
Ibland är det bara Lars Winnerbäck som kan förklara hur det känns inuti.
Jag orkar faktiskt inte bli besviken hur många gånger som helst. Jag har alltid trott det bästa om folk och det har resulterat i både bra och dåliga saker. Mest bra.
Nej, jag orkar inte bli besviken, därför är jag inte med folk som gör mig besviken. Eller det kanske är hos mig problemet ligger?
Några saker som händer här i min värld väljer jag att inte se. ''Det är inte kul att vara med människor som tar mer energi än vad dom ger'', var det någon klok person som sa.
Är jag en tätort på en slätt?
Det här kommer bli en grym kväll och en grym morgondag. Varför? För att jag bestämmer det och för att jag vägrar bli besviken.
Ibland får man ta sig i kragen och göra saker som kommer leda till något gott.
Ibland får man tona ner sig och vara realist, trots att jag helst svävar på moln och hoppas på det bästa.
//H
