Liten och bekymmerslös
När jag var liten var jag rädd att jag inte skulle ha något att prata om när jag blev stor. Att allt redan var pratat om. Jag ville nästan inte prata ibland, jag ville liksom spara på pratet.
Varför kommer jag ihåg det här?
Ja, säg det. Det är väl som att komma ihåg att man fick klättra ut genom fönsterrutorna på mostrarnas bilar. Eller som att komma ihåg att man trodde kameran inte fanns när mamma var liten.
Då ska vi se sa den blinde till den döve när den lame hoppa höjd. //H