En glad Josefine vid tangenterna
Här kommer bilderna jag skulle publicerat igår kväll men som inte riktigt ville...
Jag skulle bara visa upp hur mysigt det var igår. Cathy och Hillan kom, det var länge sen sist och det märks! Jag tänker kanske inte på att jag saknar dom, men det märks att jag saknar dom när vi ses.
Då var det tummen upp för moster-mys. Nu är det tummen upp för...
...Anton! Det gick huuuur bra som helst! Notera att det här är hästen jag avskydde innan sommaren. Hästen som inte kunde gallopera och hästen som jag ignorerade in i det minsta. ( visst kan man säga så? )
Idag hoppade vi. Hjälp var min första tanke, hur ska detta gå med en häst som bara springer i galloppen? Det gick sjuktbra. Vi hoppade serier, alltså hinder på led med ett galoppsprångs mellanrum. Mellan varje hinder låg en galoppbom. ( en bom som hjälper hästen/ryttaren att hitta rytmen ) Alltså, jag är imponerad över mig själv.
Han kom ner i form jättebra, vi hittade kontakten och allt bara funkade. Då har jag anledning att vara nöjd.
Puss på dig min söta springare!
//H
