Nånstans slog klockan fyra och ute faller regn.
Jag reser om en timme Maria sover än.
Vi satt på Rörstrandsgatan igår kväll och drack vin.
Hösten fyllde våra hjärtan. Två älskande var vi ch väskan är redan packad,
men jag vill inte gå.
Hur lämnar man den man älskar? Jag kommer aldrig att förstå.
Det fanns en tid för länge sen när mitt hjärta var av sten.
Jag kunde lämna allt och alla, jag bara bytte roll och scen.
Nu rullar tårar nerför kinden när jag kör ut genom Söder Tull.
Ikväll ska jag bli full för kärlekens skull
Nu går jag på gator genom minnenas och spårvagnars land.
Folk skjuter sig för pannan eller dödar någon annan.
Och vi dricker för kärlekens skull
Vi är fulla för kärlekens skull
Jag har rest tiotusen mil mitt liv består av tåg och båt och bil.
Jag går ut naken mitt i natten. Jag är en ö och du är vatten, det är sommar i en sekund
och jag minns varenda stund när vi gick till havet för kärlekens skull
När vi blev fulla för kärlekens skull
Döden och ensamheten har ringt och bokat bord och mellan väggarna i kyrkan ekar tusen år av ord
Vi pratade i mörkret, jag sa "Älskling, säg
vad du vill ha, glöm den allvarsamma leken, nu kommer jag tillbaks"
Vi är på väg till en ny dag
Vi är på väg till Stockholm stad
Vi ska bli fulla för kärlekens skull
Vi har vingar av guld
och vi ramlar omkull
Och vi är fulla för kärlekens skull
Vi är fulla för kärlekens skull
Vi är fulla för kärlekens skull
tja, tänk om det kunde va så.