är jag oxå sådär?
Jag blir galen på mamma ibland. ( visst får man va det ibland? ) Jag blir galen på att hon inte lyssnar, hon borde lyssna på sig själv med jämna mellanrum, då kanske hon inte skulle säga så konstiga saker. Jag blev så arg på henne ikväll, sen kom jag på att jag är lika dan, fast mamma är 100x värre. Mamma och jag kan, i vissa fall, inte diskutera saker, vi blir bara osams, eller hon blir arg och så kan hon inte ge med sig att jag faktiskt har rätt. Det kan oxå vara på andra hållet, jag vill inte ge vika, men det är mkt värre när mamma har fel, då kraschar det mesta. Jag blir så arg och det värsta är att jag kan inte säga något. Jag ser hennes brister och blir sur över dom, sedan kollar jag på mig själv och inser att jag är av samma sort. Jag är en blandning av mor ocg far ( klart jag är.. ) men jag har lite av varje i min personlighet. Pappas lugn och mammas temprament. I stora drag alltså. Jag blir lite rädd när jag tänker på det. Det här må låta väldigt taskigt, men jag vill inte bli som mamma, inte i alla lägen iaf.
Ni som inte har träffat min mamma har nog inte så höga tankar om henne, men hon är ju självklart inte så jämt. Inte alls. Jag kommer säkerligen lägga upp en text där jag prisar henne och bla bla bla. Men man kan ju inte gömma sin persnlighet, hon är så ibland, även solen har fläckar. //H
ps. så här kommer min balklänningskjol se ut på ett ungefär. //H
Ni som inte har träffat min mamma har nog inte så höga tankar om henne, men hon är ju självklart inte så jämt. Inte alls. Jag kommer säkerligen lägga upp en text där jag prisar henne och bla bla bla. Men man kan ju inte gömma sin persnlighet, hon är så ibland, även solen har fläckar. //H
ps. så här kommer min balklänningskjol se ut på ett ungefär. //H
